Blog

Våren 2021 utkom en rapport från Malmö stad; Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap – En rapport om antisemitism och det judiska minoritetskapet i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning. (Länk)

Där beskrivs bland annat hur det finns ett behov av att skapa fler nutida berättelser om den svenske juden, istället för de två som barnen möter i skolan (kopplat till andra världskriget, eller religiös judendom).

Det finns även ett problem med att arbetet med de nationella minoriteterna är eftersatt. Det påverkar judiska barns möjlighet att utveckla en svensk-judisk identitet, samt alla andra barns förståelse för densamma. Bristen på denna förståelse, och bristen på varierade berättelser om ”juden”, gör att antisemitism kan födas och gro.
Citat från rapporten:

”Studien har identifierat en grundläggande problematik kring möjligheten för judar att leva som judar i det svenska majoritetssamhället på samma villkor som dem med svensk-protestantisk bakgrund, kring inkluderingen av det judiska i den svenska självbilden och kring integrationen av olika sätt att vara, leva och fira i förskola och skola. Att judar är få och ovanliga i Malmö kan upplevas som ett tydligt utanförskap. Detta blir extra framträdande när skolan dessutom ofta på institutionell nivå premierar det protestantisksvenska som norm.

Från både skolpersonals och de judiska elevernas berättelser framgår att det i skolan finns en begränsad tillgång till bilder av eller berättelser om olika sätt att vara och leva judiskt. Framför allt finns det i nuläget två berättelser: en om ortodox judendom som eleverna möter i religionsundervisningen, och en kopplad till Förintelsen. De geografiska och tidsmässiga avstånd som finns till de bilder av judar som malmöitiska elever möter kan leda till en svårighet för andra elever att identifiera sig med det judiska som en del av deras stad. (…)

Ett annat identifierat problem är att det på många skolor finns ett underutvecklat arbete med nationella minoriteter. Ett mål med arbetet med de nationella minoriteterna är att deras historia och kultur ska betraktas som en del av den svenska historien och kulturen. Att utveckla arbetet med nationella minoriteter innebär alltså en möjlighet för majoritetssamhället att normkritiskt rikta blicken mot sig själv. Att inte arbeta med nationella minoriteter innebär i det här sammanhanget dessutom en missad möjlighet att delge eleverna fler bilder och berättelser av vad det innebär att vara jude än vad de annars möter i skolan – bilder och berättelser med mindre geografiskt och tidsmässigt avstånd.”
————————————

Vi (Judiska Centret i Lund) har startat projektet om nutida svenskjudisk identitet eftersom vi vet att den judendom som finns i Sverige idag är väldigt osynlig. Det finns ca 25 000 judar i Sverige. Hur lever de? Vad är det som är viktigt med judendomen för deras identitet? Är det viktigt över huvud taget? Varför?

Vi vill att samtalet med eleverna ska kännas relevant för dem, och därför hoppas vi att vårt besök kan läggas till en tid då 5:e- och/eller 6:e-klassare läser om världsreligionerna, livsåskådning, svenska minoriteter eller liknande. Vi önskar även att samtalet ska se i halvklass, om möjligt, eftersom det är lättare att samtala med färre elever.

Eftersom vårt fokus är ett samtal, inte en föreläsning, utgår vi från de frågor som eleverna får förbereda inför vårt möte. De ska få ta sig tid att reflektera kring judendomen idag och saker de undrar över. Det kan även vara rena faktafrågor om judendomen. Genom våra svar kan vi sedan prata vidare. Till exempel kan en vanlig fråga som ”Äter du griskött?” besvaras med ”Ja, det gör jag, för matreglerna är inte viktiga för mig i min judiska identitet, utan det är…” eller ”Nej, det gör jag inte, för det får mig att känna tillhörighet till alla världens judar, samt de judar som levt i historien före mig.” Efter det kan en diskussion kring VARFÖR det är viktigt eller inte följa. Här finns såklart inget absolut svar, utan det är elevernas tankar och frågor som är viktiga. VARFÖR är det viktigt med tillhörighet, HUR kan tillhörigheten kännas eller se ut osv.

Vi vill samtala kring vårt judiska arv och tradition. Vad innebär det med ett judiskt arv? Vem är jude, och vem är inte? Vad har eleverna för egna arv i sina familjer? Vilka traditioner är viktiga, vad är mindre viktigt? Varför? Har det förändrats över tid? Finns det något som kallas ”kulturell jude” eller ”kulturell kristen/annat?”

Vi vill få eleverna att reflektera över sin identitet. Att den består av många olika tillhörigheter, eller tvärtom, utanförskap, och hur det kan påverka en person. Och hur går det när olika identitetstillhörigheter inom en krockar? Till exempel om jag som svensk jude vill fira Chanuka och det sammanfaller med julafton. Hur går det då?

Vi vill att eleverna ska känna till, och känna igen sig i, vad ett minoritetsskap innebär. Här kommer vi att utgå från den svenskjudiska minoriteten. Finns det minoritetsskap i alla människor? Finns det något som alla minoriteter har gemensamt? Hur hade det känts om ditt minoritetsskap var norm? Är det viktigare att ”hålla fast” i t.ex. att fira Chanuka när en är minoritet, för att det annars försvinner och en uppslukas i majoritetsnormen?

Sverige räknas som ett av världens mest sekulariserade länder. Detta, vågar vi påstå, gäller även judarna i Sverige. Hur påverkar det möjligheten att utöva sin religion eller kultur? Räknas en till jude trots att en aldrig skulle gå till en synagoga? Hur påverkar det synagogorna som finns i Sverige?

Som ni säkert förstår går det inte att gå igenom allt detta på 40-60 minuter, men det viktiga för oss är att samtalet ska bli en språngbräda för eleverna att fundera vidare kring hur den svenske juden kan se ut, och på vilket sätt vi är lika och olika. Vi ställer självklart upp och svarar på frågor som dyker upp även efter vårt möte, även från lärare. För den som är intresserad av litteratur på området så rekommenderar vi boken @Stolt Jude, som utkom vår 2022.